Bli medlem! 150:- per år
betala in till bg 323-6908
Eller Swish till:
123 173 27 83
Medlemsrabatter:
10% Wulkans Bobutik
15% inramningar Stadins glas
10% Gilla Kreativ
|
Distorsion kan definieras som en slumpmässig signal eller som en störning i en signal.
Men kan också betyda förvrängning, förvridning, skevhet, vrångbild, stukning, ledskada eller överföringsfel.
Tiden är en viktig del i mina arbeten, både den faktiska arbetstiden men även den närvaro av tid som arbeten återspeglar. För mig har broderiet ett meditativt lager eller snarare tillstånd där tid och rum upphör. Bildmässigt blandar jag mina egna erfarenheter med det som sipprar in genom radion i ateljén, ibland blir det figurativt och ibland mer abstrakt. Jag söker en enkelhet som är komplex och jag ser mina bilder som olika komponenter som tillsammans bildar en historia beroende på sammanhang.
Jag är född i Kiruna, bosatt i Luleå. Utbildad på HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg.
Offentliga verk : Enköpings lasarett (Avskedsrum), Haparanda (von Struves Triangel), Mysinge äldreboende i Kiruna (Rainbow River).
Konstnären presenteras kl 12.30.
Vandringar
 Bakom berget Helena Adolfsson är född 1961 och uppväxt i Uppsala. Efter utbildningen på Konstfackskolan flyttade hon till Kvikkjokk där hon är bosatt sedan 23 år.
Med sitt måleri vill hon beskriva en stämning, ett ögonblick, genom att betrakta detaljer försöka fånga en helhet. Motiven är oftast vardagsmotiv och från landskapet som omger Kvikkjokk. Under vandringar och strövande samlas intryck i skisser och akvareller som sedan blir underlag i målningarna. I naturen finns en oändlig variation av färger, ljus och former. Där finns bl a årstidernas växlingar och ljus, skiftningarna i snön, sommarens grönska med alla sina nyanser och vattnets speglingar.
Utställningen består av målningar med betraktelser från vandringar i landskapet runt byn Kvikkjokk. Detta landskap är en del av Helena Adolfssons vardag. I området finns några av de sista orörda markerna i Europa.
Vernissage lördag 17 februari kl 12-14. Konstnären presenteras kl 12.30
Välkommen!
Helena Adolfsson Affisch
Mer om Helena Adolfsson
Sven Teglund, konstnär och författare, bor på Porsön i Luleå. Arbetar i huvudsak i akvarell men måleriet sker oftast i projekt där olika kulturella teman lyfts fram och kombineras med andra uttryck. I sin konst intresserar han sig för det triviala, den vardag som omger oss alla, men som vi kanske inte längre ser eller lägger märke till. Under många år har han målat motiv från Porsön, hus, garage, bilar och parkeringar, alltid i ett vintrigt kvällsljus. Dessa vyer kanske inte räknas som traditionellt sköna men tillhör vardagen för många av oss.
Sven Teglund har även gett ut två böcker på Teg Publishing och senast 2016 gav han ut “Ensamheten värst”, en sammanställning av sin mors dagböcker tillsammans med akvareller av hennes virkade dukar.
“Mors virkade dukar”
Min mor Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru, gift med en fabriksarbetare, och skötte hem och hushåll under hela sitt liv. Hon fick fyra barn som växte upp i ett eget hus som byggdes på 40-talet i en typisk norrländsk bruksort. Man kan säga att hon var samtida med det svenska Folkhemmets framväxt.
För kvinnor i hennes generation, födda på 1910-20 talet och som blev hemmafruar, fanns inte mycket tid till att ”förverkliga” sig själv. Egna intressen utanför hemmets sfär var sällsynta. Handarbete i olika former, att virka, brodera och sy kläder, var därför något som många sysselsatte sig med.
Det kvinnliga hantverket, de virkade och broderade dukarna, har kallats förspilld kvinnokraft och har länge haft låg status. Det finns idag mängder av efterlämnade dukar på loppmarknader och i Röda korsets second hand-butiker, och de betingar inte särskilt högt pris.
I ett flerårigt projekt har jag utgått från min mors kvarlåtenskap, i form av dukar, broderier och dagböcker, som hon efterlämnade när hon avled 91 år gammal 2010. Utställningen består av akvareller av min mors efterlämnade virkade dukar. Jag har velat hylla min mor och hennes livsgärning men även uppmärksamma hemmafruarna, som under en kort historisk period hade stor betydelse för det moderna samhällets framväxt.
Vernissage lördag 20 januari kl 12-14.
Presentation kl 12.30.
Välkommen!
Lars-Lennart Stenberg, född 1951 och uppvuxen i Malå Kommun.
Utbildad på Sunderby Folkhögskola Konstlinjen 1973-74, allmänna linjen 74-75 och därefter Konstfackskolan i 4 år på Teckningslärarinstitutet
1975-1979.
Teckningslärare i Skelleftehamn 1979-1983.
Har undervisat på Konstskolan, Sunderby Folkhögskola sedan 1983 i keramik, teckning måleri och skulptur. Pensionerad sedan ht 2015.
Under sina år på Konstskolan har Lars-Lennart Stenberg varit lärare och projektledare för kurser i formgivning för konsthantverkare. Han har även undervisat i teckning, formlära och skissteknik på Luleå tekniska universitet.
Har haft många utställningar både i och utanför Sverige.
Har ett eget företag som heter Ateljé Stenarna sedan 1992.
Lars-Lennart:
”Keramik, skulptur, teckning och akvarellmålning är mitt sätt att gestalta mina upplevelser. Tillsammans med leran söker jag både experimentell och funktionell form. Med mina skulpturer söker jag fånga olika uttryck i djur och människor. I måleriet och teckningen blir det mest naturbilder där stämningar och ljuset är intressant får mig.”
Vernissage lördag 2 december kl 12-14
Välkommen!
Affisch
Hampus Lejon
Född 1981 och bodde mina första år i Tottarp utanför Staffanstorp i Skåne men flyttade när jag var 8 år till Simrishamn, här växte jag upp. En dag på mellanstadiet kom en ung man till vår klass vid namn Ulf. Han hade kommit för att informera om och fånga upp ungdomar till natur/miljöorganistionen Fältbiologerna. Vi var ute en liten runda med klassen och tittade på natur, inget märkvärdigt men jag och några kompisar fattade tycke direkt. Några veckor senare fick vi som var intresserade följa med ut igen en helgdag. Här fick jag för fösta gången titta i en tubkikare och fick se en skäggdopping. Oj finns det fåglar som ser ut så! Ett frö såddes.
I samma veva som mitt fågelintresse föddes började jag också teckna av fåglarna. Tyckte detta var ett bra sätt att komma ihåg hur de olika arterna såg ut. Mycket roligare än att memorera text dessutom. Det var oftast när man varit med om något oväntat som jag ville ”bearbeta” mötet eller minnet med en skiss eller enkel målning. Detta sidointresse kom att växa sig starkare. Som blyg tonåring ville jag självklart inte visa upp mina verk för vem som helst. Men efter tjat och övertalning tog jag mod till mig och hade min första utställning under påskrundan på Österlen 2002. För att få tid att utvecklas på heltid sökte jag in och blev antagen till konstutbildning på Ölands folkhögskola, där jag studerade i 2 år, 2003-2005. När jag började måla de första åren var det akvarell som gällde (tur att ingen berättade för mig då hur svårt det är). Men under folkhögskoletiden var det ingen lärare som kunde akvarell så jag fick ta och lära mig att jobba mer med akryl och olja. Ännu en värld öppnade sig och man kunde jobba igenom och jobba över målningar på ett nytt sätt. Sedan mina konststudier jobbar jag med mitt konstnärskap på halvtid. Jag växlar mellan att måla akvarell och akryl. Det är alltid skönt att byta medium när man ”målat fast sig” Motiven hämtar jag fortfarande från möten i fält. Foto, film och skisser vävs samman i ateljén om jag inte sitter ute och målar.
November 2012 flyttade jag till Nordnorge. Platsen jag bosatt mig på heter Gamvik, en liten fiskeort med ca 100 invånare. Byn ligger precis i utkanten av Slettnes naturreservat, en plats jag besökt flera gånger i maj månad tidigare år. Denna sista utpost i norr och då menar jag verkligen sista utpost mot norr på den skandinaviska halvön, är en dramatisk plats där kala fjäll går över till ett rikt tundralandskap och slutligen möter det mäktiga Barents hav. Denna unika plats med så varierad miljö lockar till sig enorma mängder fåglar. Flera miljoner flyttfåglar passerar och många tusen stannar även för att häcka under den korta sommaren. Trängseln mellan måsar, tärnor, vadare och labbar märks tydligt när man rör sig inom naturreservatet. Vädret här uppe skiftar snabbt och med kort varsel. Det inte ovanligt med alla årets årstider under en och samma dag. Även dagarnas längd svänger kraftigt. Perioden 15 november – 29 januari, ligger solen under horisonten hela dagen, men till skillnad från vad många tror är det inte helt mörkt dygnet runt. Ett fåtal timmar om dagen är det nästan dagsljus, som om solen just ska gå upp men inte riktigt orkar hela vägen över horisonten, för att sedan ge upp och försvinna. Men mörkertiden går snabbat över till ljusare dagar. I gengäld för vinterns mörka månader går solen inte alls under horisonten från mitten av maj till slutet av augusti, över hundra dagar lång dag! Dessa nätter är magiska att vara ute och ströva i vildmarken.
Sedan oktober 2014 bor jag, sambon Maria och våra, nu 9 hundar utanför Kalix. Jag är nog den enda skåning i världen som flyttat 90 mil söderut och hamnat i Kalix. Den norrländska skogen, slätten och skärgården är något som lockat mig länge. Får även erkänna att det är lite mer civiliserat liv än det man har uppe i Nordnorge. Mina motiv hämtar jag nu från dessa trakter, men åker med jämna mellanrum upp till Norge för att få insupa den unika vildmarken och havet. Jag tror jag gärna söker mig till platser där inte alla andra befinner sig. Simmar gärna mot strömmen för att hitta nya intressanta platser. Att både vilja och våga testa nya idéer. Kanske därför som jag trivs så bra i den nordliga delen av vårt land. Naturen ger mig både ro, inspiration och väcker nyfikenhet.
Separatutställningar:
Borrby Tuvor, Årlig påskutställning 2002-2017
Havängs sommarcafé 2005
Borregårdens Galleri 2005, 2007
Donsödagen 2008
Galleri Valfisken, Simrishamn 2007
Partille konsthall 2009
Hammerfest konsthall 2010
Slettnes sommarcafé 2010
Arlövs sockerbruk 2011
Galleri Ekdala 2012-2014
Länsstyrelsen Norrbotten 2016
Kalix Konsthall 2017
Samlingsutställningar:
Galleri M, Borrby 2003-2007
Skogsby Öland 2003-2006
Kalmar konsthall 2006
Wittingen, Tyskland 2005, 2007
Ragnarpers, Gärsnäs 2008, 2009
Kolmårdens naturgalleri 2009, 2010
Falsterbo konsthall 2009, 2011
Virsbo konsthall 2012
Utmärkelser:
Ystads Allehanda kulturpris 2006
Årets dekalmålare, SOF Birdlife Sverige 2015
Vernissage lördag 4 november kl 12-14.
Presentation kl 12.30.
Välkommen!
 Tvåplansvilla Anneli Furmark är bildkonstnär och serieskapare, född 1962, uppvuxen i Luleå, bosatt i Umeå. Hon är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå där hon gick ut 1997. Sedan dess har Anneli Furmark arbetat växelvis med serier, teckning och måleri, och ofta alltihop på en gång. Hon har gett ut åtta egna serieböcker(senast ”En sol bland döda klot”, Kartago, 2016) och medverkat i många antologier och tidskrifter, i Sverige och utomlands. De senaste fyra serieromanerna är även utgivna i Frankrike. Anneli Furmarks arbeten handlar ofta om människor i nordliga landskap, om hur naturen påverkar de mänskliga relationerna och tvärtom.
Vernissage lördag 7 oktober kl 12-14.
Presentation kl 12.30.
Välkommen!
Anneli Furmark affisch
Mer om Anneli Furmark
 Gränsland av Tove Jacobsson  Arvet av Elin-Alexandra Sundström Vi inleder höstsäsongen med en utställning med två lokala konstnärer.
Elin-Alexandra Sundström från Gammelstad arbetar främst med utsmyckningsuppdrag. Inför utställningen på Bodens konstgille kommer hon att utforska sitt arv. Det själsliga och praktiska som klamrar sig kvar i allt hon gör.
Tove Jacobsson är född 1982. Uppväxt, boende och verksam i Boden. Under två år studerade hon konsthantverk samt bild och grafisk form vid Nyckelviksskolan i Stockholm. I sin utställning »Gränsland« visar hon främst målningar i akryl, men även några träskulpturer.
Gränsland
»Jag har alltid arbetat intuitivt när jag målar, men ganska tidigt kunde jag skönja ett mönster. Skymning, kvällning och tussmörker. Man sätter sig ned ett slag, hinner ikapp. Det norrbottniska landskapet och älven är återkommande motiv i mina målningar. Där finns ett slags möte mellan det inre och det yttre rummet, och på samma sätt som kropp och själ hänger ihop påverkas vi även av vår omgivning. Målningarna är ett slags sammansmältning av omgivningen och det som pågår i våra liv, i relationer, i familjen. Jag har delvis utgått från familjefotoalbum. Vardagliga situationer fyllda av stämningar, något outtalat, som står i kontrast till den frihet som naturen symboliserar för mig. Samtidigt är det en undflyende stämning; försöker jag sätta ord på den slinker den mig ur händerna. Natur, skymning och relationer. Kärlek och längtan. Vemod och frihet. I utställningen har jag även tagit med några träskulpturer, något som är nytt för mig. Även där återkommer teman som föräldraskap, stillhet och längtan.«
Affisch
Performance fredag 2/6 kl 18.00 på Bodens konstgille (i samband med kulturnatta).
”Ett möte mellan Doria York och kulturarbetarna Yessiqa Lövbrand och Margit Schiött”.
Doria York var en känd profil i Boden. Det var som danspedagog hon gjorde sig ett namn i Boden och i länet. Många har drillats på hennes danskurser. Doria York sågs som en främmande fågel, som gillade glitter och glamour. Trots en hög ålder släppte hon aldrig dansen. Med rullator och färdtjänst fortsatte hon ända till 2005. Hon prioriterade att föra dansen och traditionerna vidare. För henne var dans inte bara kultur, utan också politik och en hel livsstil. Doria avled 25 september 2010 i en ålder av 88 år.
Varmt välkomna!
Solnedgången
 Transaction ”När djuren såg det de aldrig sett, började de se saker de alltid sett. Då natten åter gryr befinner sig världen i limbo. Medvetandet har nått djuren och absurda situationer uppstår då allt levande vill trycka ner sitt sugrör i det största vattenhålet. Räven är tveksam till att Elvis behöver återupplivas och längtan efter att befinna sig i framkant gör att grupperingar bildas, kulturer skapas. Det här är berättelsen om enstöringarna som överlevde solnedgången.”
När jag aldrig förstått om världen befinner sig i ett uppbyggande eller nedbrytande så bestämde jag mig för att börja om från början. Inspirerad av äldre kulturer och ritualer gjorde att jag applicerade dessa symboliska handlingar på mänskliga beteenden och dess behov av mönster och identitet.
Då jag i början utgick från att det var en dystopi jag höll på med så ville jag såklart leka med en negativ framtidsvision. Ju längre in jag kom i processen så blir det tydligt att den enes dystopi är den andres utopi. Att jag gav alla samma medvetenhet och utjämnade odds kan väl heller inte ses som en negativ bild utan mest liknas med utopi.
Vernissage lördag 20 maj kl. 12-14.
Välkommen!
www.robertmarkstrom.com
affisch
cv
|
|
